efter det tog slut med johan hade jag en riktigt downperiod.. skrev en hel del i vårt förhållande, men allt det tog slut. alla känslor försvann, all förmåga att sätta ord på känslor försvann.
har under senaste veckorna börjat fundera en hel del.. 
det finns en människa, som jag inte känt speciellt bra innan,
som kommit mig närmre på dessa 2 månader. sjukt. här sattes skrivandet igång igen.
försöka förklara, vem denna människa är. för både mig själv & för personen själv.
här är resultatet:

Du är stark
När du lyssnar på mig
Ställer frågor
Undrar hur jag mår
Då är du stark
Starkare än de flesta
Starkare är vad jag skulle vara
I samma situation
Men ändå ser jag
Ditt tvivel
Vill du egentligen inte höra?
Vill du inte vara den som tröstar?
Jag skulle ändå aldrig frågat
För jag vet att du gör det
För min skull

Du är svag
När du blottar dig för mig
Talar om hur du känner
Delar med dig av dina tankar
Då är du svag
Svagast av alla
Till och med svagare än mig
Och jag är svag
Men ändå ser jag
Din styrka
Ditt mod
Vill du vara stark
För att du litar på mig?
Jag skulle aldrig göra dig illa
Jag vill lyssna
När du berättar om dina bekymmer
Jag vill vara en del av dig
En del av ditt liv

Du är stark och svag
På samma gång


du har på denna korta tid, blivit en stor del i mitt liv. du förstår. du är där själv. du sätter ord på allt,
som ingen annan kan. jag är obeskrivligt glad jag har hittat dig. eller funnit, välj själv.
jag är dig evigt tacksam.